Carl Bergsten

Carl Bergsten levde mellan åren 1879-1935. Han tog sin arkitekturexamen vid Kungliga Tekniska högskolan och lämnade tre år senare Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm med kunglig medalj. Ett stipendium tog honom till Tyskland och till Wien i Österrike, där han inspirerades av den strama och geometriska arkitekturen. Han praktiserade hos Isak Gustav Clason och hos Erik Lallerstedt. 1912-16 var han redaktör för tidskriften "Arkitektur". Han förestod NK:s (Nordiska Kompaniets) möbelavdelning mellan åren 1917-21 och tjänstgjorde sedan som byggnadsråd i byggnadsstyrelsen 1925-31. Därefter blev han professor i arkitektur på Konsthögskolan i Stockholm. Carl Bergsten drev ett eget arkitektkontor 1904-35. Han tog intryck av Wienerarkitekturen i sina tidiga arbeten - i födelsestaden Norrköping utformade han t ex tillsammans med arkitekten Gunnar Morssing utställningspaviljongerna till Konst-och industriutställningen i Norrköping 1906, samt nya Enskilda Banken 1906. Han lämnade den tunga tegelarkitekturen då han med sitt tävlingsförslag för Liljevalchs konsthall år 1913 vann, och fick uppdraget. Byggnaden som uppfördes mellan åren 1914-16 räknas idag som den moderna arkitekturens genombrott i Sverige. Under 1920-talet präglas Bergstens viktigaste arbeten helt av den svenska tjugotalsklassicismen, som även väckte stor uppmärksamhet internationellt och kallades för "Swedish grace". Hit hör den svenska utställningspaviljongen på Parisutställningen 1925, och inredningen till fartyget "M/S Kungsholm" 1927-28. Götborgs stadsteater blev hans sista arbete 1934 och i denna byggnad syns tydligt att Bergsten inte tog steget fullt ut til funktionalismen utan förenade den med nyklassicismens stildrag. Han gjorde en raffinerad och personelig tolkning med klassicistiska och expressionistiska drag som avvek från den samtida modernismens huvudlinje och blev fullt uppskattad långt senare. På Norrköpings stadsmuseum finns ett rum vigt åt Carl Bergsten och hans livsgärning. Stil- och formmässigt befann sig alltså Carl Bergsten i begynnelsen av den svenska modernismen. Under sina verksamma år som arkitekt orienterade han sig genom jugend, nationalromantik, art decó och 20-talsklassicism för att närma sig funktionalismen som senare slog igenom.