Le Corbusier (Charles Edouard Jeanneret)

Le Corbusier, pseudonym för Charles Édouard Jeanneret, född den 6 oktober 1887, död den 27 augusti 1965.Fransk-schweizisk arkitekt, målare och teoretiker verksam i Paris från 1917. I byggnader, idéprojekt och skrifter formulerade han huvuddragen i modernsismens arkitektur och idag framstår han för eftervärlden som dess främste tillskyndare. Redan som 19-åring fick LC sin första villa uppförd i hemstaden La Chaux-de-de-Fonds i Neuchâtel. Han praktiserade hos Auguste Perret i Paris där han lärde känna den armerade betongens möjligheter. 1911 reste han till Italien och Grekland och blev inspirerad av den klassiska arkitekturen vilken blev en ständig referens i hans verk. Tillsammans med målaren Amédée Ozenfant formulerade LC en estetisk filosofi - purismen - enligt vilken alla kompositioner skulle bygga på de geometriska grundformerna. Purismen presenterades i boken "Après le cubisme" 1918 och i den egna tidskriften "L'Esprit nouveau" 1920-1925. LC:s pamflettartade böcker blev en lovsång till industraliseringen och standardisering. I LC:s paviljong på Parisutställningen 1925 manifesterades hans idéer vilka överfördes till Sverige med arkitekten Uno Åhrén som besökte utställningen. I Villa Stein i Garches 1927 och Villa Savoye i Poissy 1931 nådde LC:s konsekventa, abstrakta och vita modernism sin fulländning. I dem tillämpade han sina "fem punkter för en ny arkitektrur" : 1. Den på pilotis (pelare) upphöjda byggnaden; 2. Den fria planen, dvs separering av icke-bärande väggar från bärande pelare; 3. Fri icke-bärande fasad; Horsiontella fönsterband; 5. Takterass på det platta taket. Kusinen Pierre Jeanneret var under perioden 1922-1940 kompanjon med LC och hade stor betydelse för förverkligandet av hans idéer. Efter andra världskriget förändrades LC:s arkitektur riktining mot en mer expressionistisk form. I det sociala experimentet Unité d'habitation i Marseille 1947-1952 använde han s k "beton brût", rå betong, vilket blev ett kännetecken för nybrutalismen. Som ett sent mästerverk i LC:s arkitetoniska gärning brukar räknas kyrkan i Notre-Dame-du-Haute i Ronchamp 1950-1954. Här är den rätlinjiga estetiken ersatt av en organisk skulptural form avsedd att förmedla kosmisk religiositet. Storslaget i nybrutalistisk tyngd och expressivitet är även klostert la Tourette utanför Lyon, 1959. Le Courbusier var under ett halvt sekel verksam som målare, möbeldesigner, arkitekt, filosof och stadsplanerare. Idag framstår konsekvensen, den poetiska kraften och de genomarbetade lösningarna som hans legat och och självklara referenspunkt i varje arkitektrudiskussion. I Röhsska museets samlingar finns Charlotte Perriandes "typkök" som visades i samband med Unitéd d'Habitation, ett radikalt arkitektoniskt och socialt projekt som hade sitt ursprung i LC:s visionära stadsplaner från 1920-talet. För Charlotte Perriande och LC var bostaden en maskin att bo i. I det moderna köket skulle det vara korta avstånd och nära till allt, så att hushållsarbetet kunde utföras så rationellt som möjligt.