Annika Ekdahl

Annika Ekdahl föddes 1955 i Stockholm. Hon utbildade sig vid Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg mmed textil inriktning och är nu verksam som textilkonstnär. Främst har hon blivit känd för sina praktfulla bildvävar i gobelängteknik/haute lisse, som förenar renässans- och barocktekniker med modern kunskap. I Ekdahls monumentala bildvävar är motiven ofta figurativa och skildrar konstnärens eget vardagsliv. Arbetsprocessen är mödosam och långsam n- det tar mellan ett och ett par år att framställa en stor väv. Mellan år 2000-2006 arbetade hon på ett verk i fem delar som hon kallade "Barockfesten". Verket ställdes ut på Kalmar slott, Ronneby kulturhus, Västerås konstmuseum och Dalslands konstmuseum. DE sperata delarna i verket såldes till olika institutioner - "Barockfesten" donerades till Röhsska museet i Götebrog år 2000. "Bröllopet i Queens" innehas av Konstrådet och väven är placerad på Uppsala universitet. "Älsklingar" köptes in av Falkenbergs kommun och "Teatern i parken" av Värmlands museum i Karlstad. "Rent guld" innehas av VästraGötalandsregionen. Ekdahl har rest runt i Europa och studerat äldre vävtekniker. Bl a har hon besökt det världsberömda Wawel slottet i Krakow där de s k "Jagellonian Tapestrys" från 1500-talet finnss samlade. Från år 2011 arbetade hon som gästprofesor dels vid Lindköpings universitet, Institutionen för Kultur och Kommunikation, samt vid Konservatorsprogrammet vid Göteborgs universitet. År 2013 erhöll hon The Nordic Award in Textiles - ett stipendium som förutom ekonomisk utdelning även erbjöd henne en plats som gästlärare på HDK i Göteborg. Samma år fick hon den prestigefyllda Prins Eugens Medalj för sin enastående och unika bildvävskonst. År 2015 avtäcktes hennes två bildvävar "Follow Me. Shine." som gestaltar upptäckarglädjen, samt "Follow Me. Grow" som handlar om utveckling och mognad. Dessa vävar är installerade på Oslo universitet i Norge. Annika Ekdahl skriver själv på sijn hemsida (http://annikaekdahl.se/statement/) "Det finns arkeologiska fynd, vävda i något som liknar gobelängteknik från vikingatiden. Röhsska museet i Göteborg har en liten egyptisk - koptisk väv - en medaljong med ett mansporträtt i gobelängteknik. Guldmannen är från 200-400 e Kr och vävd med ull och guld på linvarp. (---) Mina gobelänger är precis som den koptiska medaljongen vävda med ull på linvarp. Ibland även med inslag av guld. (---) Jag väver mina gobelänger från rätsidan för jag vill se dem i ansiktet under den ständigt pågående konferensen om hur allt ska fortskrida. Jag väver ju inte för att rädda en konstform - utan för att rädda mig själv - konstnärligt - från meningslöshet och känslan av att vara övergiven. Jag kan inte förmå mig att överge den konstform som ger mig kontinuitet och personlig tröst."