Bohus Stickning

Under 1930-talet försvårades försörjningsmöjligheterna för bl.a. fiskar- och stenhuggarfamiljerna i Bohuslän. Kvinnorna sökte därför hjälp att finna en inkomstkälla och ett s.k. nödhjälpsarbete växte fram. Olika produkter för försäljning provades och till slut beslöts det att stickning av enkla sockor, vantar och tröjor på ackord var mest lämpligt. På initiativ av Emma Jacobsson utvecklades ett program för hemstickning och på ideell basis bildades Föreningen Bohus Stickning år 1939. Föreningen hade sin centrala ledning i Göteborg. Stickkurser organiserades och föreningen sände ut materialpaket med garn och mönsterprover till de kvinnor som anslutit sig. Under de första åren stickades plagg i grövre ryaullgarn, som köptes från Wåhlstedts i Dala-Floda. I början av 1940-talet importerades ett finullgarn från Finland, när kriget inte längre tillät den handeln utvecklades ett garn i Sverige, det s.k. Eja-garnet, ett angoraullgarn. Stickerskorna återsände färdiga plagg till centralen. Där granskades de noga, arbetet bedömdes och prissattes. Därefter pressades de godkända plaggen och packades till försäljning. Med hjälp av sina goda kontakter kunde Emma Jacobsson etablera försäljningsmöjligheter för de exklusiva plaggen hos de mest välrenommerade butikerna i Sverige, därefter även i välkända varuhus utomlands bl.a. i USA, Kanada och i Frankrike. Med sin uttalade känsla för konstnärlig kvalitet och ett utsökt hantverk, anlitade Emma Jacobsson de bästa krafter hon kunde nå, även stickexperter och garnspecielister. Förutom att själv formge mönster lät hon de nära vännerna komma med mönsterförslag. De fick garn och stickade upp provremsor med mönsterkombinationer. Efter noggrann bedömning formulerades arbetsbeskrivningar och mönstret redovisades i färglagda rutmönster och förseddes med garnfärgprover. Emma Jacobsson deltog själv i mönsterproduktionen. Många av de mönster hon utvecklade baserades på museistudier bl.a. vid Etnografiska och Röhsska museerna i Göteborg. De fick namn som antydde sina förebilder. Genom åren kom Bohus Stickning att delta med sina produktioner i ett stort antal utställningar på museer och på exklusiva varuhus. Som ett exempel kan nämnas att Bohus Stickning deltog i världsutställningen i New York 1964. Antalet verksamma kom att variera över tiden. Under de första sex åren utbildades nästan 500 stickerskor. År 1947 noterades att föreningen hade 870 medarbetare, medan man för år 1968 meddelade antalet verksamma till 205. Ett flertal faktorer bidrog till förändringarna, några kan nämnas. Efterkrigstiden erbjöd helt andra försörjningsmöjligheter för kvinnorna. Mönstren hade blivit alltmer krävande att utföra. Det var svårt att få tillräckligt med inkomst på hemarbetet. Sist men kanske inte minst hade efterfrågan avtagit. Tiden hade förändrats, det var nu helt andra saker som lockade publik. Bohus stickning avvecklades 1969.