Smycken

I Röhsska museets samling finns en stor variation av smycken – från bijouterier och traditionellt hantverk i ädla metaller till moderna och experimentella arbeten i plast, trä och andra otraditionella material. I slutet av 1800-talet dominerade nationalromantiska ideal med inspiration från naturen, där blommor, blad och organiska former var vanliga motiv. Jugendstilen kring sekelskiftet 1900 förde med sig hantverksmässiga smycken i guld och silver med ett starkt konstnärligt uttryck. Under 1950- och 1960-talen började en ny generation smyckekonstnärer utmana traditionella värden. Dyrbara material ersattes ofta av koppar, mässing och rostfritt stål, ibland i kombination med plast, gummi eller textil. Smycket blev i allt högre grad ett självständigt konstnärligt uttryck snarare än ett exklusivt statusföremål. I dag arbetar många smyckekonstnärer konceptuellt, där idé och innehåll är viktigare än materialets ekonomiska värde. Smycken kan kommentera samhällsfrågor, identitet och normer, och fungerar inte enbart som prydnader utan också som bärare av berättelser och ställningstaganden. Det personliga uttrycket står i centrum, och smyckekonsten speglar vår samtid och våra föreställningar om värde, skönhet och mening.